Sovskola

Jag skriver lite här, när jag ändå bara sitter och håller andan. Mannen är borta ikväll och dottern är hos mormor. Jag och lille S är alltså hemma ensamma. Jag har precis lagt honom, och han skrek bara till lite, en endaste gång, sedan lade han sig och somnade. Det är första gången det händer mig. Låter konstigt kanske, men vi håller på med projekt "avmammifiering".

I över ett års tid har han fått somna i min famn, gärna ätandes. På mig. När han somnat ordentligt, så har jag lagt ner honom i sin säng, och det har inte dröjt länge förrän han har vaknat igen. Och skrikit. SKRIKIT. Och har det råkat vara så, att jag har åkt iväg, då har minsann maken fått vanka runt i stugan utan stopp, ända tills jag kommer hem igen, då först tystar bebin. Nattetid har han sovit mitt emellan oss, och fått äta när det passar honom.



Det innebär att han har ätit upp till 16-20 ggr per natt. Inte bra för honom, och inte bra för oss. Jag vill ändå inte sluta amma helt, (efterom han vill ha själv) så han får amma på morgnarna och lite efter middagsluren, om vi är på samma plats.

Jag och lilla A har sovit på golvet i hennes rum, i en ursnygg koja som vi gjorde i måndags. 2 nätter har det blivit, och vi kör på nu, tills lilleman har vant sig. Han har varit lite arg på nätterna när han vaknat, men just insomningen går ju långt över förväntan. (Säger jag och hukar mig för bakslag)