Julen

Julen var trevlig, som den brukar.
Många klappar, tindrande barn, mycket mat, roliga människor, stora tomtar, varm glögg, och allt annat som hör julen till. Trevlig var ordet sa Bull.

Vi har hunnit med en julfest. Vi dansade runt granen, fikade pepparkakor, och dansade lite till. Sedan kom Tomtarna indansandes. Och jag menar verkligen Tomte med stort T. Det gick ett sus genom publiken, och sedan delades barnaskaran (ca åttio gissar jag) in i två kategorier. De som gör allt för att få hålla tomten i handen under dansen, och de som gråtandes vägrar titta åt deras håll ens. Min unge tillhörde den senare. Livrädd. Men så fort tomtarna hade delat ut alla påsar och ylande dansat ut ur den syrefattiga bygdegården, så blev det annat ljud i skällan.

Hon pladdrade oavbrutet om Tomtarna. Räknade upp vad de hade haft på sig, vad de hade sjungit för sång, och dansat för dans, och hur de svängde med benen, och hur bjällrorna lät och... Inte en detalj missade hon.

Pladdret fortsatte i bilen på vägen hem
A: Tomten hade skägg också
D: Jaaa, mycket skägg.
A: Precis som pappa. Och farfar.
A: Jag har inte skägg heller. Och inte du. Bara på benen.

Och det är ju bara att hålla med. Fast lite sur blev jag för jag har faktiskt tagit bort det nyss, ifall man skulle få för sig att ha kjol eller så i juletid. Men hädan efter skall det hållas efter bättre, det lovar jag.