Han är så...

Han är så söt när han sover....

...och det är inte så himla länge åt gången. Det är en sällskaplig kille som gärna äter varannan timme, och däremellan hänger i mammas famn allt han får. Och när han inte får det så blir han arg och skriker. Så om ni undrar vart jag är, så är jag här...

Aktiebolaget Häxan Surtant

På fredag lämnar jag in tentan och är sedan officiellt barnledig. Känns himmelskt att ett beslut äntligen är taget. Jag ville ju verkligen plugga och ha en bebis på samma gång, men insåg att jag inte skulle kunna fixa de resultat jag ville i den kombinationen. Ska jag gå högskola ska jag ha bra betyg och inte komma ut på andra sidan och känna att jag inte alls har gjort mitt bästa. Och kanske ångra mig hela livet sedan -att jag inte lade manken till lite mera.

Och det är manken som fattas nu. Lille S behöver mig på ett sätt som inte kan erättas av någon annan i hela världen och han är bara bebis en gång. Skolan finns kvar.

Lånad från svt.

Lilla A har också behov och det vill jag heller inte lägga på någon annan, även om det är praktiskt möjligt. Jag vill vara deras mamma, inte häxan Surtant som sitter vid laptopen med headset och hör inte, ser inte, har inte tid. Inte nu. Det kan jag vara sen.

Och med tanke på vart vi var hela förra hösten (LÄNK) och hur vi mådde då, så kan vi behöva en mysig november med levande ljus, adventspyssel och mysiga promendader med korvgrillning. Det kan vi verkligen behöva.